Spänning i vardagen

Nu har Julia åkt och det känns lite tomt i hjärtat :/

Försöker mig på att koka nudlar i detta nu och hoppas att det ska gå bättre än gårdagens makaronkokningsförsök. Efter att ha bestigit Mount Disherest (panikspringa-ut-i-köket-för-det-kokar-paus) så var jag helt utmattad och kunde inte riktigt tänka klart så när makaronerna skulle kokas så glömdes de rätt och slätt av på den lilla spisen och ett tag (läs: ett väldigt långt tag) senare for det ur ett men va faaaan, ett klassiskt panikspringa-ut-i-köket-för-nu-är-det-fan-kris följt av ett 'jaha men det går nog att rädda de i mitten som inte torkat sönder eller bränts ihjäl'.

Lite lätt överkokade men efter elva på kvällen så orkade jag liksom inte bry mig. Så jag ställde dem för att rinna av lite... och lite till...

...och tydligen lite till, för tro fan att när jag vaknade imorse och som alltid skulle sätta på mitt morronkaffe, jo d står makaronerna kvar i durkslaget(!!), torra och dana. Bara säga hej till pastasallad utan pasta till lunchen, vilket inte alls var så fel det heller må jag säga. Men ack så typiskt en Bob.

Kan nu lugna mina läsare att, trots att jag idag tagit mig an Mount Tvätterest, har lyckats med det vinnande konceptet; konsten koka nudlar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0